Om min önskan att skapa bild

Skolgatan1948Jag har haft en önskan om att rita och måla så länge jag kan minnas och har ofta gjort det, eller försökt. När jag växte upp fanns i mitt bakhuvud min gammelmorfars naturalistiska konst i form av oljemålningar, som både inspirerade och utgjorde norm (www.johanneserikson.com).
Under min uppväxt på 70-talet tog mina föräldrar ofta med mig på utställningar av samtida konstnärer bl.a på Galleri Belle som då fanns på Slottsgatan i Västerås. Det var en helt annan konst, känslosam och intellektuell. Att måla blev spännande och stod för ett alternativt och viktigt uttryckssätt. Men också kravfyllt med dessa förebilder. Att måla var stort, skulle ha en tanke, en mening. Ett budskap.

Ofta har skapandet av konst speglat mina inre faser i livet – introverta motiv med skarpa och exakta format i tonåren naturligtvis starkt präglat av mina stora förebilder. Sedan milda rogivande landskap under åren som småbarnsförälder, för att övergå till allt färgstarkare och fantasifullare motiv med åren.

Min önskan fanns kvar, trots förebilderna. På lärarhögskolan valde jag ämnet Bild som fördjupning och fick tillfälle att utveckla de egna färdigheterna, systematiskt.
Men inte förrän på senare år när jag släppt på kraven och bara målat “nonsens” infann sig glädjen, och mitt eget uttryck och budskap! Så simpelt, så enkelt.

Och i och med det har ett lustfyllt experimenterande påbörjats. Olika konstnärsmaterial prövas genom ett valt tema eller genomgående form som ramverk. Det kan vara att måla med oljepastell på golvpapp, vilket ger effekten av mjuka, drömlika motiv. Eller att i akryl måla himlar med små poserande pippin, med skarpa kanter. Färgglada, varma akvareller med hjärtat som tema. Eller naivistiska landskap med många detaljer, först tecknade i blyerts och sedan färglagda med akvarell. Och som senast; änglar i akryl målade på träskivor jag hade i garaget.

En hjälp på vägen hit heter Photoshop tillsammans med en annan förlösare: Digitalkameran!

Sedan slutet av 90-talet har Photoshop med dess näst intill obegränsade möjligheter utforskats ohämmat med ångra-funktionen som trygghet. Åtskilliga timmar har jag lagt på att skapa webbmiljöer och bilder. Ett mycket praktiskt alternativ under åren med småbarn, då det inte tog så mycket plats, inte kladdade och kunde lämnas “framme”. (www.evasgraphics.se/SVindex.shtm)

Om någon annan tycker om bilderna jag skapar är mycket roligt förstås, men inte huvudsaken. Idag skapar jag bilder för att det är kul och för att jag njuter av det! Jag blir glad – livet leker då, helt enkelt.
En samlad portfolio för mitt bildkapande och konst finns på en webbplats för Eva Lundberg, konstnär i Västerås – konst, målningar, illustration, grafisk formgivning & fotografi

/Eva, konstnär?

Bilder: Överst ”Skolgatan 1948” av Johannes Erikson.
Nederst digitalt collage med egen akvarell av Eva Lundberg.