Smycken i glasfusing

Under hösten fick jag och några vänner tillfället att få prova på att arbeta med dikroiskt glas av fabrikatet Bullseye i glasfusingteknik, under ledning av duktiga och inspirerande Maritha Dimander som generöst delade med sig av kunskaper och erfarenheter.

Några aspekter att ta hänsyn till vid utformningen är att glasfusingen kan ske vid olika temperaturer. Vid 780 grader får man lite kantigare föremål, och vid 815 grader blir det avrundade föremål, s.k. ”fullfusat” glas.
Grundprincipen för glasfusing är att glaset alltid strävar efter att bli 6 mm tjockt vid fullfusing. Så om man lägger flera bitar på varandra som tillsammans bara är tre mm tjockt, kommer glaset att dra ihop sig från kanterna och inåt, så att det blir 6 mm. På samma sätt kommer tjockare lager göra att föremålet flyter ut. Intressant!
Detta bör man tänka på när det gäller hörn. Om det är mindre glas i hörnet drar det ihop sig där och blir avrundat. Lägger man tre skikt på varandra om vardera 2 mm bibehålls storleken i höjd och sidled.

Sen påpekade Maritha att det finns en rad saker att tänka på då man placerar ut glasbitarna som ska ingå i ett föremål:

  • Dikroiska glas kan inte staplas på varandra, men läggas bredvid varandra om det finns en liten spalt emellan. Annars kommer föremålet att spricka. Bitarna ”trivs” inte ihop!
  • För att klara färger i ett transparent eller delvis transparent glas ska bli synliga, bör man placera det på ett opakt enfärgat glas, t.ex. ett svart eller vitt glas.
  • Lyster och lite 3D-effekt skapas genom att man lägger ett klarglas överst. Kan också placeras över endast en del av föremålet, för att skapa spännande kontraster.
  • Det dikroiska glaset är känsligt för slitage och bör täckas av ett klarglas. I ett par örhängen däremot, som sitter stilla på huden, kan däremot glaset lämnas fritt.
  • Låter man tunna bitar sticka ut längs kanten på ett föremål kan det uppstå vassa kanter vid fusing i lägre temperatur, vilket kan behöva slipas. Det slipade området blir då matt, ungefär som om det vore blästrat. För att få det blankt igen får man fusa om föremålet.
  • För att undvika bubblor bör man fylla ut hålrum med t.ex. klarglas, t.ex. om man låter klarglaset flyta ut längs kanten så kan man där stoppa under småbitar av klarglas. Gillar man bubblor och effekten av dem struntar man naturligtvis i detta!
  • Vid utformningen bör man också tänka på var man ska placera ett ev. smyckesfäste, så att det får plats och att det inte syns igenom glaset. Fästen limmas med super-epoxy-lim.
  • Man får också komma ihåg att ta bort limrester från etiketter, samt oljan från glasskäraren. Detta kan annars ge oönskade fläckar på föremålet.
  • Föremålets olika lager fästs vid varandra med ett vattenbaserat lim, så är chansen större att det färdiga föremålet blir som man tänkt sig!

Vi hade nog tänkt att bara prova på tekniken och göra något smycke var, men blev så inspirerade att alla till slut hade minst en handfull smycken på sin bricka, klara för bränning. Fantastiskt roligt!

Här i blogginlägget kan du se mina smycken, före och efter glasfusing.

/Eva

 

Bilder: Eva Lundberg