Vila

Vila

Med tiden har jag insett mitt behov av den välbehövliga vilan. Av vikten att få slutföra, reflektera och luta mig tillbaka. Behovet kan uppstå efter några dagars intensivt arbete, eller efter en längre kreativ period. Hur länge det har behov av att vara beror på insatsen. Men behovet finns där, ständigt återkommande, likt en del av det eviga kretsloppet.

I vilan tillåter jag mig att bara få vara, att bli tom. Utan planer. Utan prestation. Det kan innebära att jag uppgår i vardagliga triviala sysslor, som att diska och känna hur det varma vattnet spolar över mina händer och njuta av att porslinet blir rent.  Eller att sitta och se ut över trädgården med en kopp kaffe, på sparvarna och koltrastarna. Prata med någon om väder och vind och vad som faller oss in. Tillåta mig att ha tråkigt och bara se vad som händer. Ända tills det börja spira inom mig, igen!

/Eva

Foto: Eva Lundberg